Upptäck Stockholms Hollywood: Gamla Filmstaden Råsunda

– Det finns flera andra platser på området som vi brukar peka på under guidade turer, Mikaela Kindblom, verksamhetsledare på Stiftelsen Filmstadens Kultur. Vi kan till exempel peka ut var en ledsen Max von Sydow, med döden i hälarna, skyndar hem via hästrygg i Det sjunde inseglet. Men man kan behöva ta hjälp av sin fantasi och lite bilder.

Svensk films gyllene era

Gamla Filmstadens första orangea studiobyggnader (beroende på vem du frågar: okra-eller terrakottafärgade) färdigställdes 1920. Bygget tog mindre än ett år och projektet var angeläget. Svensk film hade gått in i sin första gyllene era och behövde en plats att utvecklas och växa på.

Två regissörer i synnerhet hade satt Sverige på den filmiska världskartan: Mauritz Stiller och Victor Sjöström. Med djupa karaktärsstudier, innovativa specialeffekter och snillrikt kameraarbete – i filmer som Terje Viggen (1917) och Herr Arnes Penningar (1919) – fann de en internationell publik. Duon hade dock vuxit ur sin studio och verkstad på Lidingö. Därför bildades Svensk Filmindustri AB med det uttalade målet att bygga en filmstudio i Råsunda.

– De var verkligen pionjärer och bland de första filmskapare att se på film inte bara som underhållning, men också en konstform, förklarar Mikaela Kindblom. De studerade film från Tyskland, Danmark och Hollywood, och fostrade en atmosfär av gemenskap och samarbete.

Den utpekade marken i Solna var ideal. Tomten hade tidigare huserat en strutsfarm, som försåg modeskapare och hattmakare med vackra plymer, men stod nu till förfogande. Avlägset och omgivet av natur – perfekt för filmregissörer att arbeta ostört!

Filmstaden Råsunda blev inte bara hem åt Sjöström och Stillers konstnärskap utan även svensk films epicentrum i största allmänhet. De moderna lokalerna och tjusiga utrustningen satte studion i en egen liga – även med internationella mått mätt.

– Svensk film var känd för att producera de mest eleganta och dyraste filmerna, säger Mikaela Kindblom. Trots att de så småningom fick konkurrens av andra filmstudior i Stockholm, som Sandrews och Europafilm, gjordes de bästa och snyggaste filmerna här i Råsunda. (Särskilt när ljudfilmen kom senare.)

Som mest bestod studiokomplexet av 40 byggnader. Ateljéer, kontor, visningsrum, filmlaboratorier, snickeri, kostymverkstäder och lager för rekvisitan. Allt en filmskapare behövde för att ta en berättelse från ett manus maskinskrivna sidor till en utvecklad rulle celluloid att spela upp inför en filmtörstande publik (eller i fallet av tidig filmhistoria; lättantändlig silvernitratfilm som förvarades i säkra kassematter).

– Vi brukar kalla den här perioden för "Drömfabrik"-åren. Alltså 20-, 30-, 40- och 50-talen, fortsätter Mikaela. Det var en väldigt hemlighetsfull plats, vaktad av ökända hundar, som bara släppte in branschfolk genom grinden. Omgiven av en hög mur som höll envisa autografjägare borta var Gamla Filmstaden verkligen Sveriges Hollywood.

Under glansdagarna producerades det i snitt 20 långfilmer om året i studion. Totalt har det filmats över 400 filmer här (och otaliga reklam- och journalfilmer). Den absoluta eliten inom svensk film verkade här: Alf Sjöberg, Hasse Ekman, Ingrid Bergman, Greta Garbo, Tage Danielsson, Max von Sydow, Bibi Andersson, Nils Poppe, Thor Modén och Liv Ullmann för att nämna några. Och, så klart, Ingmar Bergman. Den legendariske auteuren gjorde 24 filmer i Råsunda. Exempelvis Det sjunde inseglet (1957),Jungfrukällan (1960) och Vargtimmen (1968).

Efter glansdagarna

Det var dock många år sedan nu som Filmstaden var svensk films mittpunkt. Kamerorna har fått slut på film, studiobelysningen har slocknat. Filmstjärnorna och regissörerna har lämnat.

Idag återstår åtta av de gamla studiohusen. Den mindre ateljén, personalmatsalen, ett filmlaboratorium, ett par kontorsbyggnader och en kassematt. Stiftelsen Filmstadens Kultur har flyttat in i den gamla grindvaktsstugan och gjort om den till ett våffelcafé och minimuseum.

Trots att Gamla Filmstaden, som den numera kallas, ibland dyker upp som inspelningsplats i nya produktioner, stannade verksamheten av i början av 1970-talet.

Filmstudion ligger inte heller så avsides som den låg i början av förra seklet. Solna kommun växte i takt med Stockholms stad i mitten av 1900-talet, och de första flerfamiljshusen runt Filmstaden uppfördes 1940. Tunnelbanestationen som ligger ett stenkast från grinden, Näckrosen, öppnade för trafik 1975.

Stadsutvecklingen kanske gjorde omgivningen trängre. Televisionen, förklarar Mikaela Kindblom, innebar dock ett existentiellt hot.

– Det var den första spiken i kistan. På sätt och vis började tv att producera film och branschen flyttade till andra platser under 1960-talet, helt enkelt. Till exempel Sveriges Television eller Svenska Filminstitutet där filmskapare kunde hitta den senaste och bästa tekniken.

Nådastöten kom dock när traditionella studiotekniker och klassisk filmestetik föll ur modet, fortsätter Mikaela. En ny generation filmmakare, inspirerade av Nya Vågen i Frankrike, ville lämna kvalmiga studior bakom sig. Samtidigt gav moderna kameror och ljudutrustning – mindre och mer mobil – dem möjligheten att fånga den riktiga världens alla kontraster.

– Bo Wideberg vägrade att så mycket som sätta sin fot i ateljén. Det gamla gardet fnös åt honom och fotografen Jörgen Persson när de ville filma Elvira Maddigan (1967) på plats... Men se vilken vacker och fascinerande film det ändå blev!

Att hålla drömfabriken vid liv

Stiftelsen Filmstadens Kultur bildades 2002 för att hålla minnet av den nu avvecklade drömfabriken vid liv. Främst genom guidade turer. Stiftelsen anordnar också en populär julmarknad, Filmstadens dagar varje augusti, skolbio och driver en filmklubb.

– Det finns också en bio här, berättar Mikaela Kindblom och syftar till den moderna repertoarbiograf som ligger i den före detta ateljén. Men vi har också renoverat ett tidigare visningsrum i källaren [där regissörer kunde se dagens tagningar] till en mysig liten salong. Vi brukar skämta att det är Bergman som spökar när vi har tekniska bekymmer.

Mikaela Kindblom, filmvetare och journalist, har arbetat på stiftelsen sedan 2011. Hon började som guide för visningarna och är i dag chef över den dagliga verksamheten.

– Vi får inte glömma att berättelsen om Gamla Filmstaden också är berättelsen om ett kulturarv som har bevarats. Riksteatern huserade här ett tag och lokala konstnärer och musiker höll grävmaskinerna borta när det fanns röster i Solna som ville jämna hela området med marken.

Trots att Gamla Filmstaden idag är långt ifrån den knutpunkt för svensk film den en gång var, lever arvet vidare med förnyad relevans. Våren 2024 utsågs studion som en av åtta nya platser på European Film Academys prestigefulla "Treasures of European Film Culture"-lista.

– Det känns verkligen jättekul. Akademin har riktat ett strålkastarljus mot oss och signalerar att vi är värda att besöka och bevara, säger Mikaela.

Mikaela säger att ungdomar och skolbarn ofta fascineras av bakom-kulisserna-berättelser under de guidade visningarna. Hon hoppas att erkännandet kommer att få fler människor intresserade av platsens rika historia.

– Historiskt sätter det oss i samma liga som Fontana di Trevi i Rom där Anita Ekberg dansade i La dolce vita eller den världsberömda bokaffären i Notting Hill. Men det är också en av de större platserna [på listan], och en av få platser platser i norra Europa med en bevarad studio där det faktiskt spelats in film.